b.Dec. 6, 1841, Montpellier, France d.Nov. 28, 1870, Beaune-la-Rolande French Frederic Bazille Galleries was a French Impressionist painter best known for his depiction of figures. Born in Montpellier, Herault, Languedoc-Roussillon, into a middle-class Protestant family, Bazille became interested in painting after seeing some works of Eugene Delacroix. His family agreed to let him study painting, but only if he also studied medicine. Bazille began studying medicine in 1859. He moved to Paris in 1862 to continue his studies. There he met Pierre-Auguste Renoir, was drawn to Impressionist painting, and began taking classes in Charles Gleyres studio. After failing his medical exam in 1864, he began painting full-time. His close friends included Claude Monet, Alfred Sisley, and Édouard Manet. Born to a wealthy family, Bazille helped support some of these artists by giving them space in his studio and materials to use. Bazille was just twenty-three years old when he painted several famous works, including The Pink Dress. His best known painting is Family Reunion (1867?C1868).  Related Paintings of Frederic Bazille :. | Self Portrait at Saint-Sauveur | Family Reunion | Portrait of Edouard Blau | View of the Village of Castelnau-le-lez | Toilette |
Related Artists:
BOTH, Andries
Dutch Baroque Era Painter, ca.1612-1641 Andries Both (1612/1613, Utrecht - March 23, 1642, Venice) Dutch genre painter, one of the bamboccianti, and brother of Jan Dirksz Both. Both was the son of a glass painter, and studied under Abraham Bloemaert. According to Joachim von Sandrart, Andries and his brother Jan cooperated on the paintings, with Jan painting the landscapes and Andries the figures, though this view has been revised in the 20th century. Andries stayed in Rouen in 1633, and he traveled on to Rome, where is documented from 1635 to 1641. He first shared a studio with a fellow painter from Utrecht, Jan van Causteren. In 1638 his brother joined him, living on the Via Vittoria in the parish of San Lorenzo in Lucina and perhaps both joining the Accademia di San Luca and the group of painters led by Pieter van Laer. In 1641 the brothers traveled back to Holland, but Andries met his death in Venice on the way, drowning in a canal as he was returning from some festivities.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Denis van Alsloot
(Dutch: Denijs van Alsloot) (c. 1570, Mechelen - c. 1626) was a Flemish Baroque painter. He initially painted using the style of Gillis van Coninxloo, but after 1610 gradually developed a style of his own. This style can be seen in paintings such as The feast of the Ommegang (Museo del Prado, Madrid) and Procession to Mary at the Zavel in Brussels (Victoria and Albert Museum, London). At the beginning of the 17th century, in either 1600 or 1606, his career rose when he served as court painter to Albert and Isabella. Hendrick de Clerck sometimes painted the people (Dutch: stoffering or stoffage) in his landscape works. Van Alsloot's work can be regarded as a precursor to modern Landscape art.